Villa till salu i La Redondela, Isla Cristina, Huelva

I en lugn gata i La Redondela, bara några minuter från stränderna i Isla Cristina och en timme från den portugisiska Algarvekusten, reser sig ett hus som inte liknar något annat längs Huelvas kust. Det är inte ett bostadshus som byggts i serie och sedan kompletterats med detaljer: det är ett verk som planerats, ritats och utförts för hand under årens lopp av dess ägare, som ville samla alla lager som har passerat genom denna jord —fenicisk, tartessisk, romersk, andalusisk— under ett och samma tak och bygga ett hem att bo i.

Den kalifiska gården
Husets hjärta är en innergård i två plan, understödd av tolv putsade pelare för hand i gult och krönt av tolv hästskobågar i tegel, där omväxlande vitt och rött muras, i stil med Mezquita de Córdoba. I mitten finns en fontän. Ovanför den finns ett cirkulärt öppningshål i bjälklaget som släpper in naturligt ljus i hela bostaden även med alla dörrar och fönster stängda. Från taket hänger en smideslampa, fäst med en kedja, som ägaren utformade som en symbol för föreningen av band mellan kulturer. Och i taket på innergården, uthuggen i, finns en kammussla: Camino de Santiago.

Bågarna köptes inte. Formarna tillverkades här: budgeten i järn uppgick till tusen euro, så man köpte ihopspänd skivträ och flexibelt plastmaterial för hundra tjugo, man band ett snöre vid en penna och ritade kurvorna för hand. Fyra formar totalt. Teglen skar ägaren ut, ett i taget. Gjordes gjordes för hand både glaseringen och rengöringen av de tolv bågarna och pelarna, med bitar av madrasskum.

Marmorerna
Cirka 260 m² vit marmor från Grekland täcker golven i husets tre plan. De kom i arton EUR-pallar som en lastbil lastade av på trottoaren mittemot. Under månaderna juli och augusti avslöjades ådringen, sten för sten, med pensel och vatten, för att avgöra vilka plattor som skulle läggas hela och vilka som skulle skäras längs eller tvärs efter årsriktningen. Sedan lyftes de upp tre och tre till bottenplan, första våningen och vinden. Ägaren gjorde själv skärningarna med en vattenskärningsmaskin.

Trapporna kombinerar stegplattor i röd marmor och vita sättsteg, utförda som byggnadsarbete på plats av en hantverksmarmolario, på samma sätt som de välvda öppningarna i golvet, gjorda för hand. Sockeln på fasaden är portugisisk skarpslipad marmor (marmor med “scharcílho”), vald som ett minne av de möderna far- och morföräldrarna. Badrummen är av grön, röd och gul marmor, kombinerad med vitt i den övre delen.

Smidet
Räcken för trappan och för ljusgården smiddes för hand tillsammans med mästare Luís: man markerade cirkeln på kartong och, med hammare mot städ, gav man form åt varje del tills man fick fram kurvan. Därefter svetsades de fast i bjälklaget, pelare för pelare.

Vem är detta hus för
För den som förstår att det finns saker som inte längre byggs. Kostnaden för att idag återskapa denna bostad —marmor i den mängden, kastanjebrunt trä, tegel arbetat för hand, hantverksmässigt smide— skulle vara mycket högre än för vilket konventionellt bygge som helst, helt enkelt därför att det finns mycket få hantverkare kvar som kan utföra det. Varje båge, varje ådring i marmor och varje räcke rymmer timmar av arbete, ihärdighet och omtanke från den som byggde upp det. Det finns inget annat likadant, och det kan inte upprepas.